Fredrik Österblom presenterade sin doktorsavhandling den 13:e september förra året. Avhandlingen berör explikation och är ett typexempel på analytisk filosofi, men Fredrik Österblom drogs initialt till filosofin på grund av en fascination för kontinentalfilosofi — och litteratur.
Fredrik Österblom började doktorera i teoretisk filosofi vid Lunds universitet 2020, mitt i pandemin. Förra året blev han färdig med sin avhandling som handlar om explikation, en filosofisk metod som brukar förknippas med Rudolf Carnap.
Det är sällan ’explikation’ finns med bland de första filosofiska begreppen den filosofiintresserade ungdomen bekantar sig med. Bland de vanligare hör ett annat ord på E: ’existentialismen’. Jag gläds åt att höra att Fredrik, precis som många av vi studenter, ursprungligen föll för kontinentalfilosofin.
— Genom litteraturintresset så hamnade jag in på existentialisterna och även franska obskyra tänkare som George Bataille och Michael Blanchot, berättar han.
Dessutom gjorde Fredriks vänsterpolitiska engagemang att han plockade upp böcker av författare som Antoni Negri och Micheal Hart, som var populära inom den vänsteraktivistiska sfären. De refererade till kända kontinentala namn som Michel Foucault, Gilles Deleuze och Slavoj Žižek, vilka Fredrik också satte sig in i. Så småningom började han studera praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. Men någonting tog emot: vid Göteborgs universitet var det analytisk filosofi som gällde.
— Jag tror att jag uppskattade delar av den analytiska filosofin redan då, men jag var ganska kluven och ganska motvillig och funderade mycket på att försöka ta mig till Södertörn eller börja studera idéhistoria istället, säger Fredrik.
Varför Södertörn? Jo, vid Södertörns högskola studerar de kontinentalfilosofi. Men Fredrik hamnade aldrig där. Efter att ha studerat även teoretisk filosofi i Göteborg övergick han till litteraturvetenskap, men det visade sig att någonting med detta ämne var otillfredsställande i hans tycke:
— Då märkte jag hur mycket jag saknade analytisk filosofi för det fanns liksom ingen konfrontation på seminarierna [i litteraturvetenskap], utan det var bara att turvis säga: ’För mig är det såhär’ och ’För mig är det såhär’ och inte att försöka komma fram till någonting korrekt och kritisera varandra. Det var min upplevelse av ämneskulturen, så då blev jag mer och mer dragen tillbaka [till filosofin].
Fredrik berättar att han alltid har haft kvar litteraturintresset på fritiden och efter sin masterexamen arbetade han som litteraturkritiker ett antal år. Nu är han emellertid här, doktor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet.
Om du kortfattat skulle beskriva vad din avhandling handlar om, vad skulle du säga då?
— Den handlar om hur vi kan och bör göra våra begrepp bättre, och mer specifikt, göra dem bättre för teoretiska syften. Mitt syfte har varit att tolka befintliga metoder för det här, att systematisera befintliga metoder och att försöka bredda och utveckla den.
Denna metod, att omdefiniera våra begrepp för att bättre passa särskilda teoretiska syften är just vad explikation är. Fredrik berättar om termens ursprung:
— [Carnap] tog termen från Kant och Husserl, men i den bemärkelse som den används i hans efterföljd myntade han den, en term för en metod som är utbredd redan i vetenskap och logisk-matematisk forskning. Syftet var att överföra metoden till filosofi och ta sig an filosofiska problem på samma sätt.
Men hur förstår dagens filosofer explikationsmetoden? Fredrik berättar att det finns lite olika sätt på vilka filosofer vill definiera metoden — ett av projekten i avhandlingen är att redogöra för dem.
— [Explikation] är att ersätta ett begrepp som redan är i befintlig användning, med ett nytt begrepp som har likheter med det gamla begreppet, men som bedöms vara mer teoretiskt användbart. Sen finns det olika uppfattningar som gör det mer teoretiskt användbart, förklarar han.
Olika filosofers grad av förtjusning i metoden varierar ännu mer. Medan vissa betraktar explikation som en av de främsta metoderna inom filosofi anser andra att de nya begrepp som metoden resulterar i är oanvändbara.
Hur ser man på explikation inom filosofi idag?
— Mitt intryck är att det alltid har löpt två parallella spår, med folk som tycker att det är irrelevant eller missar poängen och de som tycker att det är det mest löftesrika sättet att bedriva filosofi, säger Fredrik. Det går tillbaka till en debatt mellan P.F. Strawson och Carnap, där Strawson anklagade Carnaps explikationsmetod för att missa poängen, missförstå filosofiska problem och byta ämne istället för att lösa problemen.
— I litteraturen om konceptuell ingenjörskonst där många är intresserade av politiska och samhälleliga mål blir det väldigt viktigt hur folk använder begrepp. För att kunna förbättra [dessa begrepp] så är frågan om befintlig användning viktig och man måste på något sätt påverka användningen för att kunna förbättra [begreppen].
Vad är ditt och Carnaps försvar mot den kritiken?
— Strawson tänker att begreppen själva inte är problematiska, utan att det är vår användning av begreppen som ger upphov till de filosofiska problemen, medan Carnap säger att begreppen är problemen. Folk tror att de kan använda begreppen, men i specialfall, när det krävs mer precision så visar det sig att det är lönlöst att försöka hitta exakta och motsägelsefria regler för användning av vanliga begrepp. [De vanliga begreppen] har inte utvecklats för att klara av det, utan de har utvecklats för det praktiska livet.
Carnaps och Strawsons debatt om explikationsmetodens fruktbarhet lever vidare. Bland annat Matti Eklund, professor vid Uppsala universitet, försvarar konceptuell ingenjörskonst.
— Ett sätt att se på det som Matti Eklund har varit inne på är att säga: ”Här är ett annat begrepp [explikationen] som är mer intressant att studera och då spelar det ingen roll om folk började använda det eller inte. Det som gör att det här andra begreppet [explikationen] är relevant är att det fortfarande har en viss likhet med det gamla”, förklarar Fredrik.
Vad är ’conceptual engeneering’ eller konceptuell ingenjörskonst och hur relaterar det till explikation?
— Konceptuell ingenjörskonst är en bredare metodologisk etikett som inkluderar explikation. Konceptuell ingenjörskonst handlar också om att ersätta begrepp med nya begrepp som har vissa likheter med de gamla, där de nya begreppen är mer användbara, men det är inte begränsat till teoretisk användbarhet, utan det kan vara vilken [typ av] användbarhet som helst.
Fredrik berättar vidare att den bredare metoden konceptuell ingenjörskonst även brukar anses innehålla företaget att hitta helt nya begrepp som saknar befintliga liknande begrepp samt att eliminera defekta begrepp. Till den sistnämnda typen hör begrepp som ’flogiston’ och olika skällsord.
I avhandlingen gör Fredrik en distinktion mellan kriterier för explikation som är definierande och kriterier som ska uppfyllas för att en explikation ska klassas som en bra explikation. ’Good-making conditions’ kallar han de senare.
— Distinktionen tjänar alla mina syften i avhandlingen. Den tjänar dels det tolkande syftet, för det är min uppfattning att det finns en sådan implicit uppdelning i de befintliga förståelserna av explikation, förklarar Fredrik. Sen tillåter det mig att systematisera metoder som skiljer sig åt men som har gemensamt den intressanta aspekten av att bevara någon form av likhet med ett gammalt begrepp.
Fredriks definierande kriterier för explikation är de kriterier som åtminstone implicit är gemensamma för alla försök att definiera explikation — även om vissa filosofer bakar in fler kriterier i sina definitioner än dessa två.
De två definierande kriterierna är likhet (similarity) och explicithet (explicitness). Enligt det förra ska det nya begreppet vara likt det ursprungliga begreppet med avseende på dess användning. Enligt det senare ska det vara enkelt att ge explicita regler för användning av det nya begreppet.
— För begrepp som redan är i användning så kanske det finns en implicit förståelse för hur det används, men förståelsen kanske inte alltid är klar och [begreppet] kan användas på olika sätt, så då väljer man ett sätt, säger Fredrik om explicithetskriteriet.
Detta kriterium utgör tillsammans med två ytterligare kriterier — som vi snart kommer till — Carnaps exakthetskriterium.
Antalet ’good-making’ kriterier som Fredrik anger är fem: skarphet (sharpness), koppladhet (connectedness), fruktbarhet (fruitfulness), intersubjektivitet (inersubjectivity) och enkelhet (simplicity). Jag ber Fredrik beskriva dessa, en efter en.
— Skarphetskriteriet handlar om att reducera vaghet, förklarar han. Det eliminerar eller minskar gränsfall i användningen. Ett exempel skulle vara att ersätta begreppet ’vuxen’ med begreppet ’arton år eller äldre’.
Om koppladhetskriteriet säger Fredrik:
— Det handlar om att [begreppet] ska ha många intressanta och relevanta kopplingar till andra begrepp i ett begreppssystem. ’Kraft är lika med massa gånger acceleration’.
Skälet till att Fredrik inte, som Carnap gjorde, klassificerar detta kriterium som ett definierande sådant är att han vill tillåta explikationer där det nya begreppet inte har särskilt starka kopplingar till andra begrepp. Annars blir det svårt att stegvis förbättra begrepp i forskningsområden som inte är tillräckligt utvecklade för att ha ett rikt och precist begreppssystem.
Fredrik beskriver sitt fruktbarhetskriterium som väldigt likt Carnaps motsvarighet, ”men något försvagat och breddat”:
— Det handlar om att ett begrepp ska vara användbart för att formulera generaliseringar. Carnap talar om universella påståenden, om empiriska lagar och logiska teorem. [Mitt kriterium] är i princip detsamma, men gäller generaliseringar i allmänhet.
Det är dessa två kriterier, skarphet och koppladhet, som tillsammans med explicithetskriteriet motsvarar Carpaps exakthetskriterium.
Nästa good-making kriterium som Fredriks analys innehåller är intersubjektivitet. Han beskriver det även som ’uniformity of use’.
Hur lyckas eller misslyckas man med att uppfylla intersubjektivitetskriteriet?
— Intersubjektivitetskriteriet handlar om att det ska vara enkelt att använda begreppet på ett sådant sätt att olika användare — eller samma användare över tid — använder det på samma sätt. Genom att definiera begreppet i publika termer så är det lätt att avgöra om [olika personer] lägger in samma innebörd.
Kriteriet kommer från en aspekt i Carnaps ursprungliga karaktärisering av explikation som Fredrik inte skriver under på, men i vilket han finner en förtjänstfull delaspekt.
— Den aspekten [som Fredrik avvisar] är att begränsa metoden till empiriska och logiska begrepp. Då tänker jag att empiriska begrepp har hög intersubjektivitet och att det är en aspekt som gör begrepp bra. Men det behöver inte vara förutsatt att alla begrepp som är teoretiskt användbara antingen är empiriska eller logiska, förklarar han.
Vilka andra teoretiska begrepp tänker du på då?
— Till exempel samhällsvetenskapliga, mer abstrakta begrepp. Jag diskuterar kort begreppet ’kultur’ som verkar vara ganska oumbärligt att ha kvar, men för vilket det inte verkar fruktbart att ge en definition som gör det till ett helt empiriskt eller logiskt begrepp.
Det sista av Fredriks kriterier är enkelhetskriteriet, som kommer direkt från Carnap.
— Det är det enda som [Carnap] anser vara sekundärt, men då upphöjer jag det till samma nivå som de andra kriterierna, säger Fredrik.
Han nämner även att han explicit diskuterar en aspekt som finnes implicit hos Carnap.
— Det är att ett begrepp med färre dimensioner är enklare än ett begrepp med fler dimensioner och att det — allt annat lika — är att föredra ett begrepp med färre dimensioner. Tanken är att man ska sträva efter så få dimensioner som möjligt, förklarar Fredrik.
Vad menas i sammanhanget med dimensioner?
— Begreppet ’ojämlikhet’ har flera dimensioner som inkomstojämlikhet, rösträttsojämlikhet, möjlighetsojämlikhet och så vidare. Och begreppet ’hälsa’ kan definieras som att det dels har dimensionen välbefinnande, dels dimensionen förmåga — som, till exempel, Per Anders Tengland [filosof och emeriterad professor på Institutionen för vårdvetenskap vid Malmö Universitet] definierar det. Då har begreppet två dimensioner.
Att tanken kring dimensionalitet är implicit hos Carnap var inte något som Fredrik initialt hade skrivit om. Istället var det något som hans opponent, Georg Brun, påtalade under disputationen. Opponenten hade även — som en bra opponent ska — andra anmärkningar på avhandlingen. Fredrik delar sina reflektioner om kritiken:
— Sedan disputationen har jag varit mindre säker på kriterierna, för jag fick mycket bra invändningar, så jag kommer att arbeta vidare på dem, säger han och skrattar. Jag hade varit mer självsäker på hur jag ska beskriva [kriterierna] före disputationen.
Vad är det du är osäker på, vilken aspekt av dina kriterier?
— Jag har inte riktigt bearbetat responsen ordentligt ännu. Det finns mycket där, svarar Fredrik och skrattar igen.
Så värst besvärad behöver Fredrik dock inte vara över detta. Ännu är han inte färdig med explikation och, som sagt, uppdelningen av kriterierna är delvis pragmatisk:
— Tanken var inte heller att ge den slutgiltiga listan på kriterier. En del av syftet med att ha uppdelningen mellan definierande och bra kriterier är att jag ser det som ett öppet projekt att försöka utröna vilka egenskaper som gör ett begrepp bra för teoretiska syften.
Värt att nämna är att disputationen bjöd på mycket beröm vid sidan om kritiken. En aspekt av Fredriks avhandling som opponenten uppskattade särskilt var att den innehöll en ’case study’, det vill säga ett konkret exempel på en explikation, definierad och utvärderad enligt Fredriks analys.
Fredriks val av begrepp att explikera i sin ’case study’ är ’demokratisk’. Detta begrepp låter honom visa hur explikationer enligt hans förståelse kan figurera i samhällsvetenskaperna:
— En anledning till att [’demokratisk’] är ett bra begrepp i sammanhanget — med min breddning av explikation — är för att det har en fot i det vardagsspråket och det offentliga samtalet, har en vanlig användning, men också är ett teoretiskt begrepp i både statsvetenskap och politisk filosofi.
I allmänna, vardagliga samtal pratar vi ofta om ’demokrati’, men kopplingen mellan denna vardagliga användning och begreppet så som det används i den statsvetenskapliga forskningen är enligt Fredrik alltför lös. Detta är ett problem som nyligen har lyfts fram av Herman Cappelen.
— Teoretiker säger ofta ”Jag kommer att använda det här begreppet såhär” och sen är det inte mer diskussion om det. Alla stipulerar det på olika sätt, men sen talar de ändå med varandra som om de talade om samma begrepp, förklarar Fredrik.
Ännu ett problem är att de flesta riktar uppmärksamheten mot en viss typ av demokrati, nämligen politisk demokrati. Med andra ord missar de flera dimensioner av begreppet och andra användningar av det, till exempel i styrelsesammanhang.
— Herman Cappelen som är inflytelserik inom teorier om begreppslig ingenjörskonst har nyligen skrivit en bok där han argumenterar för att vi ska överge begreppet ’demokratisk’ på grund av de här problemen. Då anser jag att det är allvarliga problem han lyfter, men att det går att försöka explikera det istället för att överge [begreppet], säger Fredrik.
— Jag modifierar en stipulativ definition från Thomas Christiano, en politisk filosof, fortsätter han. Jag byter ut adjektivet ’demokratisk’ mot det komparativa ’mer demokratisk än’.
Explikationen finner vi på s. 187 i Fredriks avhandling:
”x är mer demokratisk än y omm x och y är metoder för kollektivt beslutsfattande och x karaktäriseras av en högre grad av jämlikhet mellan deltagarna vid ett essentiellt stadium i det kollektiva beslutsfattandet än y.” (reds. översättning)
Men denna explikation lyckas Fredrik undvika de problem han tidigare beskrev för definitioner av begreppet ’demokrati’. Dessutom är definitionen normativt neutral. Många faller in i att bygga in en positiv evaluativ aspekt i begreppet när de definierar det. Med andra ord definierar de det som om det vore ett så kallat tjockt begrepp.
Detta ger oss inte en korrekt eller användbar definition av ’demokratisk’, menar Fredrik. Begreppet kan då ha en bredare användning som dessutom liknar den befintliga användningen mer.
— Vissa tycker att det är bra med demokrati i stater och vissa tycker inte det, men få tycker att det är bra med demokrati, till exempel, i fråga om hur en kirurgisk operation ska göras. Sedan är åsikterna delade om, till exempel, företag ska vara demokratiska eller inte, förklarar han.
Med denna explikation av ’demokratisk’ som grund kan vi sedan definiera specifika beslutsprocesser som är demokratiska. Det gäller exempelvis demokratiska institutioner, däribland stater.
— Man kan säga att en stat är demokratisk om dess metoder för kollektiva beslut är demokratisk, säger Fredrik.
Trots att Fredriks avhandling är ett avslutat kapitel så är han inte färdig med forskningen kring explikationsmetoden. Han tycker dock att det känns skönt att ha avhandlingen färdig och godkänd.
Hur var det att disputera?
— Det var nervöst, men ändå mindre nervöst än jag hade väntat mig. Det var… ja, nästan lite roligt, skrattar Fredrik.
Hur kändes det att ha avklarat det?
— Väldigt skönt. Det var en stor lättnad och såhär i efterhand så är jag väldigt tacksam över alla skarpa invändningar som kom upp och som jag kan jobba vidare med.
Just nu ägnar sig Fredrik åt att undervisa och avsluta sina sista läskurser som forskarstudent, samtidigt som han funderar på vad som ska bli hans nästa projekt. Bland annat funderar han över att skriva om demarkationsproblemet, frågan om hur vetenskap skiljer sig från pseudovetenskap. Han är även intresserad av hur filosofi skiljer sig från pseudofilosofi och intellektuell obskurantism.
Skribent: Lykke G. Helinsky, chefredaktör